substantiv pekfingret äv. ~n, plur. pekfingrar
pek|fingr·et●fingret närmast tummen, som används att peka med
och äv. för vissa andra gester
med.pekfingergrepprektorns pekfinger var riktat mot de båda syndarnahan höjde pekfingret till en förmaning○ofta mer el. mindre bildligthöja ett varningens pekfingermellan tummen och pekfingretsetumme
sedan 1623