Svensk ordbok 2009, webbversion

pen`dla verb ~de ~t pendl·ar●röra sig som en pendel fys.psykol.trafik.JFRcohyponym1gunga 1cohyponymsvaja han satt på bordet och lät benen pendla fram och till­baka○äv. bildligt, spec.resa (nästan) dagligen mellan bo­stad i för­ort och arbets­plats i inner­stad el. mellan an­dra (inte när­belägna) uppehålls­platser sommar­tid pendlar hon under veckorna mellan lägenheten och sommar­stugan○spec. äv.regel­bundet växla mellan två till­stånd hans sinnes­stämning pendlade mellan glädje och sorgde pendlade mellan hopp och förtvivlanpendla (från ngt) (till ngt), pendla (mellan ngra)sedan 1898Subst.:vbid1-277445pendlande, vbid2-277445pendling