Svensk ordbok 2009, webbversion

peng substantiv ~en ~ar [peŋ´-] peng·en●vanligen plur. mynt eller sedel ofta av lägre valör i sing. vard. el. i barn­språkekon.JFRcohyponymslant 1 guldpengsilverpengflickan stoppade sin peng i spar­grisenbarnen fick en peng av den snälla tantenhan hade alla pengarna i fickan○ofta mera med tanke på värdet än på det konkreta betalnings­medletstora pengartjäna grova pengarsätta in pengar på bankenhan har pengar på bankenta ut pengar på bankenhon hade inga pengar på sigbilen kostade en vacker penglycka går inte att köpa för pengar”Pengarna eller livet!” röt rånaren○ibl. äv. om medalj e.d.minnespengfriska pengarnya pengarsom inte tidigare är budgeteradeför dyra pengardyrt​ de valde att äta hemma i stället för att gå på restaurang för dyra pengar ha pengar på kistbottenha en liten förmögenhet​ ett arv gjorde att hon hade pengar på kist­botten i reda pengari kontanter​ löne­ökningen inne­bar 700 kronor mer i månaden i reda pengar jämna pengarpengar som exakt mot­svarar den begärda summan​ affärs­biträdet hade ingen växel men som tur var hade kunden jämna pengar låta pengarna rullagöra av med pengar​ de är sparsamma och låter inte pengarna rulla i o­nödan pengar under bordetpengar som betalas extra och i hemlighet​ det var uppenbart att det före­kommit direkta mutor och pengar under bordet när kontrakten skrevs snabba pengarpengar som man tjänar snabbt​ han gör snabba pengar på aktie­affärer svarta pengarpengar som är i om­lopp utan redo­visningså att de t.ex. inte kan beskattas​ han beskylldes för att ha mot­tagit svarta pengar från en vapen­affär tid är pengarsetid 1 (tjäna) pengar som gräs(tjäna) mycket pengar​ trots det kärva konjunktur­läget tjänar före­taget pengar som gräs sedan 1570till penning