Svensk ordbok 2009, webbversion

personlighet [perso´n-äv.perso`n-] substantiv ~en ~er pers·on·lig·het·en1helheten av de psykiska egenskaper som ut­märker en person psykol.JFRcohyponymkaraktär 1 personlighetstestpersonlighetstyppersonlighetsutvecklinghennes inåt­vända personlighethela hans personlighet förändrades av sjukdomensedan 18182själv­ständig och sär­präglad karaktär hos (viss) person psykol.han har ingen egen personlighet○äv.person som gör in­tryck genom sär­präglade (och till­talande) egenskaper den gamle spel­mannen var en stor personlighettvå­åringen är redan en liten personlighet○ibl. äv. mer neutraltperson det var som om de två hade förenats till en enda personlighetsedan 17463vanligen plur. personliga förhållanden psykol.släkt.hon ilsknade till när reportern gick in på personlighetersedan 1797