Svensk ordbok 2009, webbversion

pick`a verb ~de ~t pick·ar●plocka upp (föda) med näbben om fågel zool.hönsen pickade bröd­smulor på gården○äv.hacka, sticka med näbb el. ngt annat vasst kycklingen pickade sönder ägg­skaletpicka brödet före gräddningen○äv.slå svagt och snabbt fågel­ungens pickande hjärtapicka (ngt)sedan 1469 i bet. ’slå (om hjärta)’, 1603 i bet. ’plocka föda’Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. pikka (om hjärtat); gemens. germ. ord; trol. ljud­målande; besl. med pikera Subst.:vbid1-279131pickande