[-i`-äv.pla´-]
substantiv ~n
plat·in·anPt●en tung, gråvit ädelmetall
anv. till smycken m.m.
ämne.vigselringar av platinasedan ca 1755av äldre spa. platina med samma betydelse, till plata ’metallplatta; silver’; jfr platta, plåt
Svensk ordbok 2009, webbversion