Svensk ordbok 2009, webbversion

plocka [plåk`a] verb ~de ~t plock·ar1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, fram, in, upp samla genom att rycka loss en efter en av ngt (vanligen ngt från naturen) Nollplocka blommorplocka svampplocka bär○äv. med avs. på en­staka växt etc.rycka loss en frid­lyst blomma som inte får plockas○äv. bildligt, spec.ta plocka upp papperna från golvetplocka åt sig o­lika läckerheterplocka bort mat­bestickenplocka fram nycklarnade stannade för att plocka upp ett par liftare○spec. äv.syssla med ngt, vanligen utan större koncentration hon satt och plockade med sina an­teckningar○spec. äv. i sportjargongsamla, ta nu måste laget börja plocka poängplocka (med) ngt, plocka (bort/fram/in/upp) ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. plukka, plokka; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr., trol. besl. med ita. piluccare ’plocka (druvor)’ och med plysch 2rycka loss hår eller fjädrar från Nollgåsen var slaktad men inte plockad○äv. med konstruktionsväxlingrycka loss hår el. fjädrar plocka ögon­brynen○äv. bildligtberöva (ngn) alla pengar, skinna han blev plockad (in på bara kroppen) av pokerhajarnaplocka ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-281309plockande, vbid2-281309plockning; plock (till 1)