[plu`-äv.plu´-]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
plur·al·is●plural
språkvet.MOTSATSantonymsingularis
(i) pluralispluralis majestatisanvändning av pronomenet ”vi” om enbart den egna personensärsk. brukat av kungar och drottningarsedan 1753av lat. (num´erus) plura´lis med samma betydelse, till plu´s ’mer; fler’; jfr 1plus