Svensk ordbok 2009, webbversion

praktise´ra verb ~de ~t prakt·is·er·ar1an­vända i den praktiska verkligheten af.arb.JFRcohyponymtillämpa hon fick aldrig till­fälle att praktisera sina idéer○äv.genom­gå praktisk yrkes­utbildning efter student­examen praktiserade hon på länstidningenpraktisera (ngt) (ngnstans)sedan 1572fornsv. prakticera; av medeltidslat. practica´re med samma betydelse; till praktisk 2ofta pres. part. vara verksam in­om ett yrke, särsk. som läkare el. advokat jur.med.praktiserande läkarepraktiserasedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerSubst.:vbid1-284533praktiserande, vbid2-284533praktisering