Svensk ordbok 2009, webbversion

prins substantiv ~en ~ar prins·en●(titel för) icke regerande manlig med­lem av kunga- eller furste­hus i Sverige en­bart om person som är tronföljdsberättigad samh.yrk.kronprinssagoprinsprins Carl Philipprinsen av Wales○äv. bildligt om idealiserad manlig livs­kamratdrömprinshennes hjärtas prinsprins (av ngt)må som en prins (i en bagarbod)se1må prins av blodetprins av det regerande furste­husetngt åld.​ enligt en gammal rang­rulla var en kardinal jäm­bördig med en prins av blodet sedan 1607av fra. prince med samma betydelse; av lat. prin´ceps ’(den) förnämst(e)’; till primus