substantiv ~n ~er [-o´rer el. ~å´rer]
pri·or·er●(titel för) abbotens ställföreträdare i ett benediktin- eller cistercienskloster
relig.yrk.(ngts) prior, prior (för ngt)sedan 1361Bo Jonsson (Engström)fornsv. prior; av lat. pri´or ’(den) främre; (den) bättre’; nära besl. med primus