Svensk ordbok 2009, webbversion

privilegium [-le´-el.-le`-] substantiv privilegiet privilegier privi·legi·et●sär­skild för­mån samh.JFRcohyponymrättighet adelns tidigare privilegier○spec.ensam­rätt histor.han hade privilegium på all handel med krut in­om stadens gränser○spec. äv. i vissa retoriska vändningardet känns som ett privilegium att ha fått leda den här gruppenprivilegier (för ngn)sedan 1389kungörelse utfärdad av drottning Margareta om kungligt beskydd av egendom i Jämtland (Jämtlands och Härjedalens diplomatarium)fornsv. privilegia; av lat. privile´gium ’lag som gäller en­skild person’, till pri´vus ’en­skild’ och le´x ’lag’; jfr legal