Svensk ordbok 2009, webbversion

profe´t substantiv ~en ~er pro·fet·en●religiös förkunnare särsk. i Gamla testamentets värld relig.yrk.lagen och profeternaprofeten Jesaja○nu­mera vanligen försvagatperson som gör förut­sägelser olycksprofetdet är inte lätt att vara profet när det gäller ekonomi○ibl. äv.professor skämts.en falsk profet en person som säger sig vara profet men inte är det​ pastorn av­slöjades som en falsk profet och av­sattes ○ äv. all­männare om person som med­vetet vilse­leder an­dra​ han beskyllde sin konkurrent för att vara en falsk profet ingen blir profet i sitt eget land/sin egen hemstaddet är svårt att bli erkänd eller upp­skattad i sin (närmaste) om­givningurspr. bibl.sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. prophete; via medeltidslat. av grek. proph´etes ’talare; förkunnare’