Svensk ordbok 2009, webbversion
prydno
[pry`d-äv.pry´d-]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
pryd·noNolli sin prydnoi all sin glansofta iron.
världen brinner men löpsedlarna skriker ut det senaste från dokusåporna – det är svensk kvällspress i sin prydno!
sedan 1836böjningsform av äldre prydna ’prydnad’