Svensk ordbok 2009, webbversion

prydno [pry`d-äv.pry´d-] substantiv, ingen böjning, n-genus pryd·noNolli sin prydnoi all sin glansofta iron.​ världen brinner men löp­sedlarna skriker ut det senaste från doku­såporna – det är svensk kvälls­press i sin prydno! sedan 1836böjnings­form av äldre prydna ’prydnad’