Svensk ordbok 2009, webbversion

prä`gel substantiv ~n präglar prägl·ar1knappast plur. samman­fattningen av de in­tryck en före­teelses (karakteristiska) egenskaper ger NollJFRcohyponymkaraktär 2 storstadsprägeltidsprägelverklighetsprägelett vardags­rum med personlig prägel och varm atmosfärmusik­festivalen hade en starkt nordisk prägeldet som sätter sin prägel på staden är främst dom­kyrkanen prägel (av ngt)sedan 1705till prägla 2av­tryck och relief­mönster i metallmaterial särsk. på mynt el. medalj numism.prägeltrycksedan 1595