Svensk ordbok 2009, webbversion
[puŋ(k)te´r-]
substantiv ~en ~ar
punkt·er·ing·en1det att sticka hål
på ngt
af.med.punktering av varbölder○äv. om resultatet, särsk. om hål på cykel- el. bildäckpunkteringsfrihon fick punktering på bakdäcketpunktering (av ngt)sedan 19032det att markera med punkt(er)
af.punktering (av ngt)sedan 1855