Svensk ordbok 2009, webbversion
[puŋ`(k)t-]
verb ~de ~t
punkt|mark·er·ar●ständigt bevaka och begränsa rörelsefriheten för
ngn, särsk. (i t.ex. fotboll) anfallare i motståndarlaget
sport.JFRcohyponympunktbevaka
trots att NN var punktmarkerad lyckades han göra två mål○ofta bildligtbevaka, skugga
polisen punktmarkerade flera misstänktapunktmarkera ngnsedan åtm. 1960-talet; i utvidgad anv. sedan 1986Subst.:vbid1-874166punktmarkerande,
vbid2-874166punktmarkering