Svensk ordbok 2009, webbversion

punktmarkera [puŋ`(k)t-] verb ~de ~t punkt|­mark·er·ar●ständigt bevaka och begränsa rörelse­friheten för ngn, särsk. (i t.ex. fot­boll) an­fallare i motståndar­laget sport.JFRcohyponympunktbevaka trots att NN var punktmarkerad lyckades han göra två mål○ofta bildligtbevaka, skugga polisen punktmarkerade flera miss­tänktapunktmarkera ngnsedan åtm. 1960-talet; i ut­vidgad anv. sedan 1986Subst.:vbid1-874166punktmarkerande, vbid2-874166punktmarkering