Svensk ordbok 2009, webbversion

räfst substantiv ~en ~er räfst·en●vanligen i vissa ut­tryck nog­grann och kritisk under­sökning av (möjliga) miss­förhållanden; ibl. med ton­vikt på bestraffningen samh.JFRcohyponymrannsakning in­om förbundet på­går räfst med de oppositionellaräfst och rättarting sträng rann­sakan​ av skvallret att döma stundade räfst och rättar­ting i parti­ledningen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. räfst ’bestraffning’, till räfsa ’straffa’; gemens. germ. ord, trol. besl. med raptus