Svensk ordbok 2009, webbversion

ragg substantiv ~en ragg·en●strävt och grovt, ofta långt hår som täcker huden på vissa djur, t.ex. get, varg och björn zool.○spec. om hår som reser sig på grund av ilska, förskräckelse e.d.i vissa ut­tryck hunden reste ragg och morrade○äv. om liknande hår hos människahan hade kraftiga armar med svart ragg○äv. bildligt i ut­tryck för aggressivitet o.d.han reste ragg mot alla han inte kändesedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. rag; trol. till en indoeur. ord­rot med bet. ’rycka; riva’; jfr isl. ry’’ja ’rycka ullen av får’