Svensk ordbok 2009, webbversion

ra`pa verb ~de ~t rap·ar●ljudligt släppa ut luft genom mat­strupen vanligen när man har ätit el. druckit Nollbabyn ska helst rapa efter mål­tidendet är inte fint att rapa i Sverige, men i Kina lär det an­ses artigtrapasedan 1325Westgöta-Lagenfornsv. rapa; ljud­härmande Subst.:vbid1-293152rapande, vbid2-293152rapning; rap