Svensk ordbok 2009, webbversion

ras`pa verb ~de ~t rasp·ar●stryka (på ngt) med ngt hårt och där­igenom åstad­komma lätt skrapande ljud af.hunden raspade med klorna mot dörren○ibl. med ton­vikt på resultatraspa eld på en tänd­sticka○äv.ge i­från sig skrapande ljud det raspade när hon bredde smör på det rostade brödetpennan raspade mot papperetraspa (med ngt) (mot ngt), raspa (ngt)sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. raspa; trol. ljud­härmande och sam­hörigt med 1rasp Subst.:vbid1-293422raspande, vbid2-293422raspning; 2rasp