Svensk ordbok 2009, webbversion

realite´t substantiv ~en ~er re·al·itet·en●ngt som faktiskt existerar i verkligheten och som man kan el. måste räkna med af.drömmen har blivit realitethan har inget sinne för realiteter○äv. (ofta plur.)sakförhållande(n) ofta av negativ el. hindrande natur regeringen tvingades att acceptera de ekonomiska realiteterna och slå av på reform­takteni realitetenegentligen​ i realiteten är båda parter över­ens om hur sam­arbetet ska se ut men än så länge finns det inget skriftligt av­tal sedan 1680