Svensk ordbok 2009, webbversion

recep´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en re·cept·et1an­visning om hur en viss mat­rätt tillagas kokk.receptsamlingfavoritreceptkakreceptfölja receptetbyta receptett recept på lantpatékan jag få receptet på tosca­kakan?hon gjorde våfflor efter mor­mors recept○äv. bildligtdet finns inga enkla recept på hur man blir lyckligett recept (på ngt/SATS)sedan 1725av medeltidslat. recep´tum med samma betydelse, till lat. recip´ere ’åter­ta; (upp)ta’ (gamla recept började ofta med lat. recip´e ’tag!’) 2skriftlig an­visning till apotek om försäljning av läke­medel till viss person ut­färdad av läkare med.receptblockreceptfridoktorn skrev ut ett recept på penicillin○äv. ngt ut­vidgattelefonreceptett elektroniskt recept○äv. bildligtmetod, medel finans­ministerns recept mot inflationenett recept (på/mot ngt)sedan 1578