Svensk ordbok 2009, webbversion

reflekte´ra verb ~de ~t re·flekt·er·ar1åter­kasta ljus el. ljud fys.optik.JFRcohyponymspegla gat­lyktornas sken reflekterades i den våta asfaltenbullret av trafiken blev extra störande efter­som det reflekterades av de höga husen på an­dra sidan gatan○äv. bildligtvara naturligt ut­tryck för hennes beteende reflekterade den frustration hon kändereflektera ngtsedan 1736av lat. reflec´tere ’böja till­baka; över­väga’, i medeltidslat. äv. ’kasta till­baka (ljus­strålar)’; jfr cirkumflex, flektera, flexion 2(noga) tänka i­genom in­vecklad fråga e.d. komm.JFRcohyponymbegrundacohyponymfundera han reflekterade över den mänskliga naturen○äv. försvagati nekande och frågande ut­tryck ägna en tanke åt ngt han hade aldrig reflekterat på att barnet inte skulle vara hans○äv.över­väga att acceptera reflekterar du på att ta jobbet?reflektera (på/över ngt/att+V/SATS)sedan 1799Subst.:vbid1-294333reflekterande, vbid2-294333reflektering; reflexion, reflektion