Svensk ordbok 2009, webbversion

renhet [re`n-äv.re´n-] substantiv ~en ren·het·en●det att vara ren hyg.relig.sese1ren 1 renhet och vithethimlens azur­blå renhet○äv. i fråga om form, ljud e.d.det att vara fri från störande in­slag orgeltonernas renhet○ofta bildligt om god moralo­skuld och renhethjärtats renhetsedan början av 1500-taletSkrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. renhet