Svensk ordbok 2009, webbversion

ren`sa verb ~de ~t rens·ar●befria från o­önskade bestånds­delar ofta med hjälp av ngt litet verk­tyg hyg.kokk.rensknivrensa fiskrensa jord­gubbarnarensa räkorrensa av­loppetrensa pipanrensa (i) grönsaks­landetrensa naglarna○äv.(delvis) tömma JFRcohyponymstäda rensa garderobernarensa fickorna○äv. med avs. på det o­önskaderensa o­gräs○äv. bildligtrensa huvudet från o­behagliga tankarrensa ngt (från ngt)rensa luftenseluft 1 sedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. ränsa, rensa; bildn. till 1ren Subst.:vbid1-296248rensande, rensning