substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
res·senti·ment·et●fiendskap som präglas av avundsjuka
ngt högt.; mindre brukl.psykol.ressentiment (mot ngn), ressentiment (mellan ngra)sedan 1682av fra. ressentiment med samma betydelse, till ressentir ’känna starkt’; jfr sentera