substantiv ~en ~er
re·sult·ant·en●vektor som bildas som en kombination av storleken och riktningen hos två (eller flera) givna vektorer
och är (vektor)summan av dessa; vanligen åskådliggjord som diagonalen i en parallellogram vars sidor är de urspr. vektorerna
mat., fys. m.m.fys.mat.JFRcohyponymkomposant
resultanten av krafterna A och Bsedan 1849till resultera