Svensk ordbok 2009, webbversion

re`tning substantiv ~en ~ar ret·ning·en●ngt som fram­kallar kroppslig reaktion fysiol.psykol.JFRcohyponymirritation hostretning○spec.ngt som får celler i sinnes­organ att reagera JFRcohyponymstimulus retningströskelnervretningretning (av ngt), retningar (ngnstans)sedan 1697