Svensk ordbok 2009, webbversion

ridå´ substantiv ~n ~er ridå·er●för­hänge fram­för teater­scen som dras upp eller i­från när en pjäs börjar och släpps ner eller dras för mellan akterna och när pjäsen är slut scen.JFRcohyponymdraperi ridåfallridån gick upp för premiär­föreställningen av Hamlet○äv. om annan döljande före­teelsedimridåvattenridålöv­verkets ridå○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för (från­varo av) av­spärrning, hemlig­hållande o.d.järnridåaffären gjordes upp in­för öppen ridå och ingen behövde miss­tänka mygel○spec. äv. som ut­rop när ngt snöpligt in­träffat... och så stoppade han plån­boken i brev­lådan i stället för brevet. Ridå!○spec. äv. i ut­tryck för miss­lyckandenär order­ingången sjönk gick ridån ner definitivt för före­tagetsedan 1787av fra. rideau ’häck; för­låt; ridå’, till ride ’veck; fåra’