substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
riks|språk·et●språkform utan (alltför utpräglade) dialektala inslag, som är normgivande för (en stor del av) ett land
språkvet.JFRcohyponymrikssvenskacohyponymallmänspråkcohyponymnationalspråk
hon talar riksspråksydsvenskt riksspråkregionalt färgat riksspråk(på) riksspråksedan 1840