Svensk ordbok 2009, webbversion

1ringa in´ verb ringde ringt, pres. ringer ring·er1ringa som tecken på att skol­lektioner börjar komm.det ringde in och skol­gården tömdes på barn○äv. ngt ut­vidgatklockorna ringde in det nya åretringa in (ngt)sedan 17462telefon­ledes med­dela delvis histor.komm.läkaren ringde in receptet till apoteketdet går bra att ringa in svaren till tidningenringa in ngt (till ngn/ngt)sedan 1927Subst.:vbid1-889094inringande, vbid2-889094inringning
2ringa in´ verb ringade ringat ring·ar1rita ring om­kring form.han ringade in numret med en röd­pennaringa in ngtsedan 1907till ring 2ofta fast sammansättn., seinringa an­gripa från alla håll och spärra av flykt­vägarna för större grupp (stridande) mil.psykol.en hel division ringades in○äv. bildligtoftare lös förb. an­vända o­lika metoder eller kriterier för att av­gränsa ngt komplicerat sak­förhållande ringa in problemetringa in ngra/ngtsedan 1776Subst.:vbid1-889116inringande, vbid2-889116inringning