Svensk ordbok 2009, webbversion

ritt substantiv ~en ~er ritt·en●(längre) rid­tur gärna i hårt tempo sport.fältrittjaktrittkapprittlångritten vild ritt över hedende var trötta efter en dags hård ritt○spec. om om­gång i rid­tävlingen fel­fri ritten väl genom­förd rittsedan 1740av ty. Ritt med samma betydelse; till rida