Svensk ordbok 2009, webbversion

rotting [råt`-] substantiv ~en ~ar rott·ing·en●(trä­fibrer av) lian hos viss typ av klättrande palm anv. till flät­verk, stolar m.m. matrl.pedag.JFRcohyponymbambu rottingkorgrottingkäpprottingpalmen fåtölj i rotting och mahognyen matt­piskare av rottingrotting har en massiv stam, bambu en i­hålig○äv. om käpp av rotting, förr ibl. anv. som bestraffningsredskapsmaka rottingenläraren slog honom över fingrarna med rottingen(i/av rotting)sedan 1667via nederl. av malajiska rotang ’rotting­palm’