Svensk ordbok 2009, webbversion

ro`va substantiv ~n rovor rov·an1typ av gammal kultur­växt med ätlig, köttig rot vanligen som födo­ämne före potatisens in­förande, nu­mera mest anv. som kreaturs­foder bot.kokk.JFRcohyponymrybs majrovakokta rovorsmå jordlappar hackades upp för rovorsedan ca 1300Westgöta-Lagenfornsv. rova; trol. av lågty. rove med samma betydelse; besl. med lat. ra´pa ’rova’; jfr kålrabbi 2större fick­ur av äldre typ hush.far­far drog fram sin gamla rova ur bröst­fickansedan 18533särsk. i ett ut­tryck det att ramla tungt Nollen prakt­full rovasätta en rovasedan 1887