verb ~de ~t
rufs·ar●röra omkring (i hår) med handen så att frisyren blir oordnad
ofta på ett klädsamt el. charmfullt sätt
kläd.lockarna i nacken hade rufsats lite○ibl. med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.om, till
hon rufsade kärleksfullt till hans hårrufsa (om/till) ngtsedan 1880sv. dial. rupsa, rufsa ’räfsa samman hö för att breda ut det till torkning; tufsa till’
Subst.:vbid1-300928rufsande