verb rumphögg rumphuggit rumphuggen rumphuggna, pres. rumphugger
rump|hugg·er●nästan enbart perf. part.
avsluta på ett alltför tidigt stadium
utstr.ett rumphugget torn○ofta abstraktJFRcohyponymstympa
det blev en ganska rumphuggen debatt eftersom den bröts när halva talarlistan var kvarrumphugga (ngt)sedan 1880Subst.:vbid1-301163rumphuggande,
vbid2-301163rumphuggning