Svensk ordbok 2009, webbversion

rum`skamrat substantiv ~en ~er rums|­kamr·at·en●person som bor i samma rum som viss annan person sociol.yrk.hennes gamla rumskamrat från folk­högskolan○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är rumskamraterngns rumskamrat, rumskamrat med/till ngn, ngra är rumskamratersedan 1871