Svensk ordbok 2009, webbversion

rus`thåll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rust|­håll·et●hemman med upp­gift att under­hålla ryttare med häst in­om det gamla indelnings­verket histor.mil.samh.○äv. om mot­svarande skyldighetstå för rusthålletha an­svaret för det helaofta med tonvikt på betalning o.d.​ när maken hade dött fick hon ensam stå för rust­hållet på gården sedan 1681trol. till rusta och håll