verb rök äv. rykte, rykt
ryk·er●sända ut rök
el. vattenånga etc., som resultat av förbränning
kem.motorn började ryka i uppförsbackenen rykande vulkanen rykande fimp i askkoppenen kopp rykande hett te○äv. i opers. konstruktiondet rykte in från kakelugnendet rök ur skorstenen○äv. om annat finfördelat material som virvlar omkring i luftenrykande sanden rykande snöstormvågskummet ryker över båtenflisorna rök när han slog sönder väggenrykasedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. riuka, ryka; gemens. germ. ord av ovisst urspr.; jfr rök
Subst.:rykande;
rök
Beträffande böjningen, jämför stilruta för dyka.
2ry`ka
verb rök, rykt
ryk·er●gå förlorad
vard.Nolldär rök hans sista slantarkörkortet rök i poliskontrollenrykasedan 1859