Svensk ordbok 2009, webbversion

räls substantiv ~en ~ar räls·en●par av parallella stål­skenor som tåg rullar på trafik.JFRcohyponymsyllcohyponymrälcohyponymspår 2 rälsbrotträlsskarvrälsspiklägga rälsbryta upp rälsen○ibl. med tanke på den ena av de båda skenornahan lade örat på rälsen för att lyssna efter tågetgå (som) på räls gå smidigt och utan problem​ deras sam­arbete gick som på räls sedan 1890av eng. rail, plur. rails ’räcke; skena; järn­väg’; urspr. av lat. re´gula ’rak spjäla; list’; jfr 1regel Jämför stilruta för chips.