substantiv ~n rödbetor
röd|bet·an●en odlad beta med mörkröd, plattrund, näringsrik rot
som vanligen äts i konserverad form
kokk.JFRcohyponymvitbeta
rödbetssoppapyttipanna med stekt ägg och rödbetorkalvsylta och rödbetorpang på rödbetan
direkt på det väsentliga utan förberedelservard.
de hade inte tid att resonera utan det var pang på rödbetan och snabba beslut som gällde
sedan 1629