substantiv ~en ~ar
röv·en●parti på kroppen kring tarmarnas mynning
starkt vard.med.JFRcohyponym3ända
rövhåltorka sig i röven○äv. i svordomsliknande uttryckta dig i röven!○ofta bildligt, särsk. i uttryck för stark kritikboken är en spark i röven på etablissemangetsedan 1476Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. röf, till riuva ’bryta sönder’; jfr isl. rauf ’hål’; besl. med röva