Svensk ordbok 2009, webbversion

rö`vare substantiv ~n äv. vard. rövarn, plur. ~, best. plur. rövarna röv·ar·en●person som ägnar sig åt röveri mest vid beskrivning av äldre el. exotiska förh.samh.yrk.rövarbandrövarhövdingrövarromansjörövarestråtrövarekaravanerna över­fölls ofta av rövarede hade eskort som skydd mot kring­strykande rövareleva rövarebråka och väsnas​ det är inte lätt att sova när grannarna ovan­på lever rövare ta en rövaregöra ett fräckt försök​ hon tog en rövare och lyckades pruta ner priset till hälften sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. rövare