Svensk ordbok 2009, webbversion

säm`ja substantiv ~n sämj·an●till­stånd som präglas av vänskap särsk. mellan personer (el. djur) som lever till­sammans psykol.JFRcohyponymsamförståndcohyponymfred 1cohyponymendräkt grannsämjasyskonsämjabroderlig sämjade levde till­sammans i god sämjakatt­ungarna lekte i bästa sämja(i) (ADJ) sämjasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. sämia ’överens­kommelse; sämja’; till sam- i samma