Svensk ordbok 2009, webbversion

samm`anhållning substantiv ~en samm·an|­håll·ning·en●solidarisk gemenskap in­om grupp; särsk. med syfte att stärka gruppen in­för faror sociol.JFRcohyponymsolidaritet 1 det är fin sammanhållning i lagetde strejkande visade god sammanhållninghan ville stärka sammanhållningen in­om släktensammanhållning (mellan ngra), sammanhållning (i/inom ngt)sedan 1721