Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
samm·an|håll·ning·en●solidarisk gemenskap
inom grupp; särsk. med syfte att stärka gruppen inför faror
sociol.JFRcohyponymsolidaritet 1
det är fin sammanhållning i lagetde strejkande visade god sammanhållninghan ville stärka sammanhållningen inom släktensammanhållning (mellan ngra), sammanhållning (i/inom ngt)sedan 1721