Svensk ordbok 2009, webbversion

sann adjektiv sant 1som överens­stämmer med verkligheten om på­stående e.d. admin.JFRcohyponymriktig 1 en sann berättelseen sann historiareportaget ger en sann bild av händelse­förloppet○spec. i ett fast ut­tryckhan fick jobbet och vann hundra tusen på tips – det var nästan för bra för att vara sant○ibl. med stark betoning på ärlighetdet är viktigt att vara sann mot sig självsann (mot ngn/ngt)det var så sant!det höll jag på att glömma!​ det var så sant, det har kommit ett paket med posten till dig! det är så sant som det är sagtdet stämmer verkligen​ livet består inte bara av arbete, det är så sant som det är sagt inte sant?förhåller det sig inte så?som begäran om instämmande, ofta försvagat​ skol­trötta blir väl alla i­bland, inte sant? sedan 1000-taletrunsten, Aspö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform sant (neutr.), fornsv. sander; germ. ord, nära besl. med bl.a. lat. sum´ ’jag är’ 2som har alla de karakteristiska egenskaperna och så­lunda är helt representativ för före­teelsen i fråga admin.JFRcohyponymriktig 2cohyponymegentligcohyponymverklig 2 en sann kristenen sann djur­vändet var en sann njutning att se filmensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen