Svensk ordbok 2009, webbversion

sann`ingsförsäkran substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas sanningsförsäkringar sann·ings|­för·säkr·an●formell ut­fästelse att tala sanning under rätte­gång av­given av vittne, sak­kunnig el. part komm.JFRcohyponym1ed 1 av­lägga sanningsförsäkranförhör under sanningsförsäkransedan 1942