substantiv ~t ~n
sann·ings|vittn·et●person som talar sanning
ofta iron., särsk. i negerade sammanhangjur.psykol.yrk.hon är inget sanningsvittne i en fråga där hon själv är inblandadsedan 1750Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
sann·ings|vittn·et●person som talar sanning
ofta iron., särsk. i negerade sammanhangjur.psykol.yrk.hon är inget sanningsvittne i en fråga där hon själv är inblandadsedan 1750