Svensk ordbok 2009, webbversion

sav substantiv ~en sav·en●näringsvätska i träd som bildas i stammen på våren till de utsprickande knopparna biol.bot.savtidlönnsavsaven stegsaven består av vatten med där­i lösta ämnen, mest socker och o­organiska salter○äv. bildligt om framsprängande, energigivande känslakänslorna steg i kroppen som saven om vårensedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. sava; besl. med lat. sap´a ’must’; jfr saft, sävlig Jag tror inte på ett liv efter detta Jag tror på detta liv Och nu, när saven slutat stiga och jag har hunnit till sensommarn, min årstid, minns jag hur ångestfullt jag förr tyckte syrsorna filade, tycker så inte längre.Gunnar Ekelöf, En verklighet (drömd) (i Om hösten, 1951)